Fröet till Ukraina - och Ryssland - är det stora Kiev-riket som till sin natur var (eller med tiden blev) en federation som bland annat innefattade hertigdömet Galizien-Volynien som så småningom blev ett eget kungadöme. Kung Danylo anlade en stad som han döpte efter sin son Lev, därav namnet Lviv. Kungadömet svaldes sedan av Polen, och när Polen delades mellan Ryssland, Preussen och Österrike i slutet av 1700-talet kom Lviv under Habsburg. När Polen återuppstod efter första världskriget, så blev Lviv återigen i polsk ägo. Det var efter andra världskriget som Lviv för första gången blev styrt från Moskva. Lviv har länge varit ett centrum för ukrainsk nationalism, och det märks inte minst i souvenirutbudet. Ett annat exempel är den restaurang min vän Sergei tog mig till. När vi knackade på dörren, så stod där en lirare med ett fejk-kalasjnikov och frågade efter lösenordet. (Som förstås var Slava Ukrajini!)
Lviv är en mycket vacker stad. Dess centrum är på med UNESCOs världsarvslista. Det vimlar av fina hus, inte minst från Habsburg-tiden. Det finns väldigt många kyrkor, och guideböckerna varnar för att man kan drabbas tempelleda. Men lustigt nog så hann jag inte med så många. På lördagen var det bröllop överallt, och på söndagen var det mässa. Lviv har ett mycket livfullt gatuliv med ett vimmel av både turister och lokalbefolkning. Det finns ett stort utbud av trevliga kaféer och andra näringsställen. Över huvud taget är Lviv mycket mer tilltalande än Kiev.
| Hemsida Ukraina | English version |
