| Hemsida Argentina | English version |
Av alla sevärdheter i Salta-området, är Tren a las nubes, Tåget till molnen, den allra största. Dess logotyp överallt i stan.
Hela järnvägen löper ända till Antofagasta vid Chiles Stillahavskust. För att komma dit klättrar järnvägen över Anderna, och når som mest 4600 m ö h. Vill man åka ända till Antofagasta får det bli godståg, och räkna med att det tar minst en vecka. Någon reguljär persontrafik finns inte. Däremot åker turisttåget Tren a las nubes upp till den hissnade viadukten vid Polvorila och tillbaka till Salta. Turfrekvensen är hög under den torra vintern; under den regniga sommaren kör inte tåget alls. Se tågets hemsida för tidtabell. Ett tips är att försöka få en fönsterplats på vänster sida. Den sidan ger bäst vyer, inte minst vid Polvorila. Jag hade sådan tur att jag fick vänstersida utan att be om det.
Redan första gången jag åkte till Argentina dräglade jag över beskrivningen om denna tågresa. Då åkte jag i januari, så då var det inte aktuellt att ens försöka. Men nu blev det alltså av! En tidig lördagmorgon tog jag en taxi till järnvägsstationen med den biljett jag köpt några dagar tidigare. Och visst var det en enastående resa. Hisnade utsikter, även om landskapet är torrt och kargt.
Själva tåget är som sagt ett turisttåg. Det finns en guide i varje vagn, och som de flesta sådana guider, så pratar dom för mycket. (Här är det en fördel att bara kunna lite spanska, då blir det lättare att stänga av.) Det finns också bar och restaurangvagn. Och eftersom tåget går upp på 4200 meters höjd, så finns det också syrgas för den som får problem med den tunna luften. På vägen tillbaka visade dom en videofilm på TV-monitorerna - som om landskapet inte skulle tålas att ses på nytt! När mörkret fallit blev det framträdande av diverse folkmusikensambler av tveksam kvalitet. Men det är smällar man får ta.
Många bilder blev det, de allra flesta tagna genom tågfönstret när vi rullade.
