Så gick solen ner och man inte kunde längre se ut. Om man nu hade visat video, så hade det väl varit OK. Nu blev vi stället undfägnade levande musik av olika grupper som gick genom vagnarna. Kvalitén var väl knappast vad jag skulle kalla lysande. (Den sista som kom var en indiankvinna som sjöng något entonigt till en trumma. Då gick jag ut i vagnvestibulen, och min bänkgranne hängde snabbt på.)