Även i San Antonio stannade tåget och vi kunde stiga av en stund. Och även här förekom försäljning av souvenirer, inkluderande småbarn som försökte sälja vackert formade stenar som de hittat. San Antonio gav inte precis vara ett samhälle där välståndet flödar. Intressant att notera är att trots att vi befann oss på 3700 meters höjd så var det inte kyligt, utan ganska gassigt i solskenet.

Och så annonserades det att för att hedra de som varit med att bygga järnvägen, skulle en ceremoni genomföras vid sidan av stationshuset där man skulle hissa den argentinska flaggan. Sånt händer inte i Sverige.