Jag startade tidigt, och gick upp längs en gammal romarväg. Upp och upp och upp, tills jag kom till en större väg. Där stannade en taxi, och ut klev några engelsmän som jag träffat dagen innan. De hade varit några dagar i området, men skippade den brutala uppförbacken denna vackra morgon. Vi slog följe till denna reservoar som ligger rätt vackert. Badtemperaturen var helt OK. Engelsmännen fortsatte sin tänkta vandring, medan jag bestämde mig för att gå runt sjön. Det var nu inte helt lätt, för det fanns ingen stig runt. Först gick jag barfota i vattenlinjen, men när det här och var blev väl djupt att vada, gick jag upp ibland vegetationen. Eller snarast ovanpå denna. Den var inte hög – men den var tät. Och man fick se upp, ibland hade små bäckar grävt små raviner man inte såg. Det hela förlöpte dock väl – förutom att jag sedermera fick dumpa shortsen jag hade haft på mig. De tog åt sig en mycket kraftig doft från vegetationen; en doft som utan problem överlevde tvättmaskinen.