Att gå längs gatorna i Letea var en upplevelse i sig. Byn ligger långt från allfarvägarna, och det är inte lätt att komma hit. Även om det går en buss till Sulina, så blir det ändå två båtresor, eftersom flygbåten lägger till på andra sidan. Det är synnerligen lantligt, och befolkningen, tror jag, är mestadels lipovani, en rysk grupp som en gång flydde till deltat för att undkomma förföljelse. Letea ter sig inte särskilt rikt, men vissa hus – som detta – är i ganska gott skick, så urfattigt verkar det inte heller vara.