Stärkta av framgången gjorde vi ett nytt försök att följa stigen, men vi tappade bort den. Förvisso såg vi målet, så det var egentligen bara att gå neråt. Men det fanns två slänter ner, med en djupare del i mellan, och jag hade en känsla av att vi skulle komma fram nedanför vattenfallet och inte i byn. (Men så var det inte. .Jag kollade kartan när jag skrev ihop detta, och vi hade kommit ner på vägen in till Chuzenji.)

Så vi vände tillbaka och kom tillbaka till linbanan. Byxor och skor var smutsiga, men inga andra skador. Det finns trots allt en del möjligheter att trampa illa i en sådan terräng. Och en sak var befriande att veta: jag hade noterat att det fanns mat vid linbanans startpunkt. Klockan var en bit över normal lunchtid.

Vi ställde oss sedan att vänta på bussen till Chuzenji. Den tid jag tänkte ägna åt vattenfallet var mer än förbrukad, men eftersom vägen var enkelriktad, gick det inte att åka tillbaka till Nikko härifrån.