Solen sken på vägen till Pescasseroli, men som bussen närmade sig byn, så samlades molnen, och kvällen bjöd regn, och även nästa dag (en söndag) var mest grå och fuktig. Men jag hade inte kommit hit för att se stan, som mest lever på turism. (Men, som det verkade, mest inhemsk sådan. Jag noterade knappt någon annan utlänning än mej själv. Så var det inte ens i Camigliatello.) 

Så efter att skaffat en karta, gick jag ut i terrängen. På kartan ser det lätt ut för det finns många markerade leder i nationalparken, kallade A1, A2, B1 osv upp till Y1 eller så. I verkligheten var inte märkningen av dessa leder inte alltid så fantastisk

Som synes hade hösten börja göra sitt intåg här. Att notera är att i Sila-bergen en vecka tidigare, på samma höjd över havet, såg jag inga träd skifta i andra färger än grönt.