Till slut tröttnade jag och trotsade regnet (som också upphörde ganska snart), och fortsatte på småvägarna bortom Lasse. En enkel promenad, inga höjder, inga utsikter. Men det var mycket vackert. Och inte minst tack vare regnet. Det blev en helt annan lyster när gräset blev vått, och den gråa himlen ger en annan kontrast. (Jag känner igen fenomenet från Färöarna.)

Vid en första anblick ser bilden lite förvirrande ut, men alla dessa små vita fläckar är alltså får!