Vi lyckade till slut ta oss till centrala Dallas, där det var lite mer liv än i Grapevine. Lite, alltså, inte mycket. OK, när det är 38 grader varmt, så kan jag förstå att det inte är bysst med folk på gatorna, men även i de luftkonditionerade arkaderna underjords var det dött. Och biltrafiken var inte kvävande. (Men det är klart, vi fick vänta på plats på Mexico-syltan vi lunchade på. Där dom f ö inte har kolsyrad vatten på flaska. Det där med civilisation tar men lätt på i Texas.)