På den bortre sidan av ön fanns en utkikspunkt, dit så många inte hittade. Där fick man överblick till en klippa, som inte verkade vara nåbar för människor, utan en fristad för några stora fåglar. Mario, som jag skulle träffa i Salta en vecka senare, trodde att det är gamar. (I sammanfattningen finns en detaljbild på luckan i klippan.)