Efter lunch var det dags för ridtur. Vi åkte med Antonio på allt mindre vägar, passerade grindar att öppna och stänga, tills vi kom till denna estancia precis i utkanten av våtmarken. Som nästan överallt annat i Argentina, brukar man marken, ofta för boskapsskötsel. Här skulle jag och paret från Buenos Aires få rida en tur längs kanten av det våta.