Vi lämnade sjöarna bakom oss, och då försvann också den lilla bäcken som förenar sjöarna. Men det är inte så att den sista sjön saknar avlopp, utan ån försvinner in i berget. Där renas den, och när den kommer ut ur berget igen, är vattnet inte längre salt. Vägen följer sedan floden, och går inte alltid bredvid den, utan i den. Nu är själva vattenfåran så här års inte alls lika bred som själva flodfåran, men på en del ställen får man köra i vattnet. Här har vi stannat för att passera en stängd grind, och just här är väg och flod föreande.

Hur blir det då när det regnar på riktigt på sommaren? Jodå, enligt Mario, så förstörs vägen då. Sedan fram på höstkanten, åker man ut med schaktmaskinerna och återskapar vägen. Fascinerande, är det minsta man kan säga.