Så småningom bildar floden en dal. Vägen håller sig då på branten ovanför dalen. Men i dalen kan man bedriva jordbruk – och då gör man det.

Det var någonstans här som vi observerade en hund som vallade fåren och getterna. När den såg oss komma åkande på vägen, lämnade den sin flock, och smög upp i buskarna vid vägen. Sedan när vi passerade, sprang han ut och efter oss, skällande som bara den. Och allt det var så underbart förutsägbart. För det är så argentinska hundar fungerar. Mestaldels är de välartade och skulle aldrig antasta en främling (till skillnade från svenska byrackor). Men det finns ett undantag: om det rullar, skäll på det!