Tittar du mitt i bilden strax till höger om mitten, så ser du inne i snåret en vithalsad antpitta, en fågel med rött huvud och vitt bröst. Jaha? säger du. Småfågel som småfågel. Men enligt Mario skulle en fågelskådare bli mäkta imponerad om jag berättade att jag sett en vithalsad antpitta.

Och lite fascinerade var det. Den har en vacker sång (som Mario var bra på att imitera). Och den var inte så lätt att se. Den satt länge på den här platsen. Men varje gång jag släppt blicken från den var det som en fixeringsbild att hitta den igen. Att fotografera var en chansning. Snåret var lågt ner, och det var inte läge att böja sig ner och skrämma bort fågeln. Man fick s a s skjuta från höften.